Mitt hantverksintresse vaknade i tidiga tonåren och har utvecklats i över fyrtio år nu. Att det blev så är väl liksom evolutionen, en kombination av gynsamma omständigheter och ärftliga egenskaper.

 

Barndomens snickarbod på sommarvistet i skärgården hade sin tjusning. Handverktyg, skruvstäd, hyvelbänk, virke, färgpytsar och en atmosfär av lugn och oändliga möjligheter.  I synnerhet regniga sommarlovsdagar var utmärkta att tillbringa i lidret. Det fanns ingen elektricitet så allt fick göras för hand. Också misstagen med sprickande ändträn och kroknande spikar. Farfar var fenomenal vad gäller konsten att reparera gammalt och söndrigt. Under segelfartygens glansdagar var han s.k.  "djuphavsseglare" eller "kaphornare". Under månader utan landkänning lagades det mesta ombord enligt gamla metoder och enkla material.  Som vidare "ärftlig belastning" har jag förfäder som både gått i Fabergés skola för guldsmeder i St Peterburg och verkat som bysmed i Labbom, Pärnå.  Också pappas "verkstad" i stadslägenheten var nära till hands och möjliggjorde snickeri i väntan på sommaren. Tanken att föra hantverkskunnandet vidare tilltalar mig. Men också slumpen spelade in. Tidigt 1980-tal fick jag upptäcka de flacka slätternas tjusning och tillhörande kulturarv. En hel massa maskätna nötta (trasiga) pjäser och lika mycket inspiration kom vi över på auktioner, lopptorg och antikaffärer. Ännu några års arbete med träbåtsreparation på småbåtsvarv utanför Helsingfors lärde mig mycket om träarbete i "orätvinklig" miljö. Som egna försökskaniner hade jag en egen C-båt och därefter Folkbåt innan livet som småbarnsförälder tog över.

 

Under årens lopp har jag ändå märkt att det inte bara är frågan om nytillverkade eller reparerade föremål.  Det är lika mycket själva görandet, tankeprocessen och arbetet med händerna. Åtminstone för mig är den största behållningen just avkopplingen från det dagliga värvet. Då händerna jobbar stimuleras hjärnan och själen. Tillfredställelsen och lyckan att till sist betrakta slutresultatet går inte av för hackor.  Som ett extra bonus  ser jag hållbarhetstänkandets frammarsch. Nyinförskaffningar behöver inte per definition vara tillverkade av jungfruliga naturresurser. Idag är det mera än okej att återbruka, det är coolt! Avlagda föremål hittar allt mer sin väg till återvinningscentralen och får chansen till nytt liv! 

Om oss